hidden
klockan tickar på, och jag borde ju kanske tänka på att jag faktiskt somnade idag på engelskan och de va kanske för att jag sov lite igår, men nej jag tänker inte på det. det är faktiskt det sista jag tänker på. jag tänker på fred, och frihet. jag tänker på jorden, avstånd, samhörighet.. kan man känna samhörighet med någon på andra sidan världen? jag ser det som små osynliga band. finns dom? har våra band möts i mitten av havet?
jag vill tro på saker, men jag vill inte förlora min verklighet. även om jag säger så ibland så måste jag hålla den kvar. men det är känslan som om när man håller två likadana magneter mot varan, den vill glida ifrån mej.
Kommentarer
Trackback
